Albert Carlberg, en ung man från Småland, lämnade sitt hemland för att söka ett bättre liv i Amerika. Med en djärvhet som präglade många svenska emigranter på 1800-talet, korsade han Atlanten och slog sig ned i Pennsylvania, där han byggde upp en familj och ett nytt liv. Men vägen var kantad av både framgång och svåra prövningar – från den långa båtresan, till förluster av nära och kära, och ett liv i hårt arbete. Detta är berättelsen om Albert Carlberg, en man vars liv spände över två kontinenter, och vars arv lever vidare genom hans barn och barnbarn.
Albert Carlberg är min farfars farbror.
Albert Carlberg var en av de många svenskar som i slutet av 1800-talet lämnade sitt hemland för att söka ett bättre liv i Amerika. Den 21 oktober 1889 steg han ombord på fartyget Orlando, som skulle ta honom över Atlanten med slutdestination New York. Hans systrar hade redan emigrerat, och nu följde Albert i deras fotspår. Det var en tid av stora förändringar, både i Sverige och världen över. För många unga människor som Albert var möjligheten till arbete och en ljusare framtid i Amerika en stark lockelse, trots de osäkra omständigheterna och den långa resan över Atlanten.
På båten färdades hundratals emigranter, och resan var varken bekväm eller enkel. Det tog veckor att nå Amerika, och för de flesta var det första gången de lämnade sitt hem och sina nära. De delade trånga utrymmen, matade sig på enkel kost och levde tätt inpå varandra i lastrummet. Atlantens stormar och den ständiga rörelsen av havet gjorde det inte lätt för passagerarna, och sjukdomar var vanliga ombord. Men för Albert, liksom för så många andra, var det en resa fylld av hopp och drömmar om en ny början.
Ett nytt liv och familjens växande
Efter att ha slagit sig ner i USA, fann Albert kärleken. Den 8 maj 1890 gifte han sig med Anna Dorothea Carlberg, som delade både hans efternamn och svenska arv, även om de inte var släkt. De två byggde upp ett liv tillsammans och blev snart föräldrar till nio barn: Carl Edward (1892), Georg Albert (1894), Gustaf Arthur (1896), Edna Lovisa (1897), Robert Herman (1900), Harry Victor (1902), Clifford Theodor (1904), Dorothy Elvira (1906), och Raymond Felix Sigfrid (1907).
Trots glädjen över ett växande familjeliv drabbades de av flera tragiska förluster. Deras andra son, Georg Albert, dog endast 12 år gammal, och både Gustaf Arthur och Dorothy Elvira blev bara sex månader gamla. Föräldrar som Albert och Anna levde med ständiga påminnelser om livets bräcklighet, särskilt i ett land där sjukdomar och olyckor ofta tog de unga alldeles för tidigt.
Återvändandet till Sverige
Efter att ha tillbringat några år i USA, beslutade sig Albert och Anna för att återvända till Sverige, kanske lockade av tanken på att ge sina barn en uppväxt närmare sina rötter. År 1901 återvände de till Småland tillsammans med sina fyra barn: Edward, Georg Albert, Edna Lovisa och Robert Herman. De bosatte sig i Skirö, utanför Vetlanda, där Alberts bror Emil arbetade som bildhuggare i en snickarverkstad som han arrenderade. Albert började också arbeta som snickare i verkstaden.
Men deras tid i Sverige blev kortvarig. Bara ett år senare, den 8 april 1902, bestämde sig Albert och Anna för att återvända till USA. Den 11 augusti föddes deras sjätte barn, sonen Harry, vilket betyder att Anna gjorde den långa båtresan över Atlanten gravid – ett bevis på deras beslutsamhet och mod under denna tid.
Livet i Amerika
Efter sin återkomst till Amerika slog sig familjen ner i Sheffield, Pennsylvania, ett område känt för sin timmerindustri. 1910 bodde de på 399 Henry Hills Road, och Albert arbetade med timmer – ett tufft och farligt yrke som krävde både styrka och uthållighet. Området runt Sheffield var vid denna tid ett centrum för skogsavverkning och sågverk, och många svenskar fann arbete här, vilket hjälpte dem att bygga ett nytt liv.
Men livet tog ännu en tragisk vändning när Anna Dorothea gick bort 1917, endast 47 år gammal, efter komplikationer från en canceroperation. Albert stod nu ensam med ansvaret för deras sex överlevande barn. Tre år senare bodde han och barnen på 107 Dunham Street i Sheffield. Albert arbetade nu som kyrkvaktmästare, medan sonen Edward arbetade vid järnvägen, liksom Robert. Harry, som då bara var tonåring, började arbeta vid en kindling-fabrik, en industri som använde överblivet trä från sågverken för att producera tändved. Dessa fabriker spelade en viktig roll i den lokala ekonomin, och mycket av den tändved som producerades skickades till storstäder som New York och Philadelphia.
Ett nytt kapitel och ett sista farväl
På 1920-talet gifte Albert om sig med Christina Sophia Holmgren, en kvinna femton år yngre än han själv, född i Alseda, Småland 1873. Äktenskapet gav Albert nytt sällskap och en andra chans till ett lugnare liv, men deras tid tillsammans blev kort. Christina Sophia dog redan 1936, vilket lämnade Albert ensam igen.
År 1940 bodde Albert fortfarande på Dunham Street tillsammans med sina två yngsta söner, Edward och Raymond. Han arbetade fortsatt som kyrkvaktmästare fram till sin pensionering. Albert Carlberg gick bort den 26 september 1942, vid 84 års ålder, efter ett liv fyllt av både glädje och sorg, arbetsamhet och beslutsamhet.
Familjens eftermäle
Efter Alberts bortgång fortsatte hans barn och barnbarn att leva sina liv i både Sverige och USA. Hans son Robert levde till 1977 och blev 77 år gammal, medan hans hustru Olga levde till 1998. Deras dotter Donna gifte sig 1963 och deras son Owen deltog i Koreakriget, innan han gifte sig och fick tre barn. Harry Carlberg, en annan av Alberts söner, gifte sig 1930 med Beata Lenora Johnson, och tillsammans fick de fem barn. Harry arbetade som maskinist och levde tills han gick bort 1994. Deras barn fortsatte att bygga familjetraditionen, vilket höll minnet av Albert och Anna vid liv.
Alberts son Clifford levde ett aktivt liv och tjänstgjorde i den amerikanska armén innan han bosatte sig i Jamestown, där han arbetade som svetsare. Han gifte sig med Helen Mary Babarik, och tillsammans fick de en son, Clifford Theodore, som flyttade till Ohio med sin familj. Den yngsta sonen Raymond dog tragiskt 1941 efter en olycka hemma hos sin bror Harry. Familjens liv kantades av både glädje och sorg, men deras rötter sträckte sig djupt, både i Sverige och Amerika.